Vi hade hyrt en buss med chaufför som skulle köra oss till Mersing i Malaysia där vi skulle hoppa på båten ut till Rawa. Det tog inte ens 4 timmar innan vi var framme och då hade vi hunnit äta frukost på McDonalds samt tillbringat tid i köer för att visa passen, fylla i immigrationskort och scanna väskor. Vi hade tur och hann precis med 10-båten (planen var att vi skulle åka med 12-båten). Bussresan gick bra, Ella blev lite åksjuk men det blev bättre när hon fick sätta sig längst fram i bussen.
Båtresan ut till ön brukar ta ca 30 minuter men vi blev stoppade mitt på havet av sjöpolisen som gjorde någon slags säkerhetskontroll så det tog lite längre tid. Men vad gjorde väl det när vi möttes av denna syn:
Rawa är en liten ö och det finns bara två olika boendealternativ. Vi bodde på Rawa Island Resort som är det lite dyrare stället. Och det var riktigt fint, hotellrummen är egentligen små stugor. Vi fick en del i en dubbelstuga som låg precis på standen.
En dubbelsäng, en enkelsäng och en barnsäng till Livia (men hon ville inte somna i den för stortjejer sover inte i spjälsängar, tur det gick bra för stortjejen att vakna där i alla fall...). Duschen hade behövt ett draperi men i övrigt var det ok även på toan. Inga besök av kackelackor heller. Det bästa var ändå altanen, riktigt lyxigt att har full koll över stranden och havet. I övrigt så var det en barnvänlig resort med gunga, studsmatta, tv-rum med barnkanal och vattenrutchkana, förutom havet och stranden då. Vi hade all inclusive så det var buffé till frukost, lunch och middag. Maten var väldigt bra måste jag säga, mycket att välja på och det mesta var väldigt gott.
Som ni ser så har Jocke ett bandage runt foten. Han hade en riktig oturshelg. Det började redan kvällen innan vi skulle åka då han skulle diska och lyckades skära sig på diskstället. Två stora jack i fingret och blodet det rann. Dagen efter skar han sig lite grann på ena foten, inte så mycket men tillräckligt för att han blev lite störd. Och så ytterligare en dag senare då han skar sig ordentligt på den andra foten och blodet forsade (okej, lite överdrivet men ni fattar). Han trampade på något väldigt vasst i vattenbrynet, det finns helt klart nackdelar med koraller och snäckor... Han plåstrades om men det kändes som att det kanske egentligen var läge för några stygn. Men det slutade i alla fall blöda och några timmar senare var det dags för middag så han traskade till resturangen. Och det skulle han naturligtvis inte gjort, innan han var framme tjaskade det av blod i skon. Då var alla ense om att han skulle till en doktor så det ringdes efter en båt och ca en timme senare åkte han iväg. Det var lite kaosartat ett tag då alla var hungriga och barnen sprang omkring och Jocke låg med foten i vädret. Det kändes inte kul att han åkte iväg, tur att han fick sällskap av en av våra vänner. Dessutom hade det hunnit bli mörkt ute och det kändes osäkert om de ens skulle komma tillbaka den kvällen. Speciellt med tanke på att det brukar vara väntetid på sjukhusen. Men någon väntetid var det inte alls. Två timmar och sex stygn senare var de tillbaka på ön! Och det kostade bara en hundring!
