torsdag 13 oktober 2011

Dramatik

Dagen efter att vi kommit hem från Lombok kom även min lillasyster på besök. Jättekul med så mycket besök! Nu har alla våra föräldrar och syskon varit här. Saknas bara barnens kusiner och deras pappa... men det finns ju fortfarande lite tid kvar...

Den helgen blev i alla fall dramatisk. På lördag eftermiddag åkte hela konkarongen in till stan för att insupa lite storstadskänsla och turista lite. Vi promenerade bland skyskraporna i business-disktriktet, åt Chili crab på Boat quay och gick på nattmarknad i Chinatown. Där lämnade Jocke och barnen oss medan pappa, syster och jag skulle fortsätta kvällen på egen hand. Efter lite shopping tog vi en taxi till Marina Bay Sands för att beskåda den vidunderliga utskikten. Vi gjorde så och tog en drink i skybaren och det var då det hände... Pappa blev yr och helt groggy, han satte sig ner och så "försvann" han och vi trodde på allvar att nu dör han, mitt framför ögonen på oss. Som tur var fick vi hjälp av vänliga själar att lägga honom ner och då piggnade han till, tack gode gud! Men det ringdes efter ambulans och efter ett tag som kom sjukvårdarna och kollade till honom, de tyckte att det var bäst att han följde med till sjukhuset för att undersöka om han haft en stroke och så att hjärtat funkade som det skulle. Syster åkte med honom i ambulansen och jag tog en taxi till Singapore General Hospital. Och där blev vi kvar länge. Efter många timmar meddelades att pappa skulle ligga kvar ett dygn för observation och att han skulle flyttas till en annan avdelning. De hittade inget fel på honom, alla värden var bra men för säkerhets skull så... På avdelningen gjordes bedömningen att han var uttorkad och han fick dropp. Syster och jag åkte hem och fick några timmars sömn innan vi åkte tillbaka till sjukhuset vid lunchtid och då fick han veta att han kunde åka hem. Tror vi alla fick oss en ordentlig tankeställare, livet är bra skört.

1 kommentar:

  1. Men fy vad läskigt. Jo det är bra med en tankeställare ibland.
    Det hade varit fantastiskt att få skicka kusiner och morbror till dig...men tid är precis det enda som är brist på.:/
    Ha det fortsatt toppenbra och ta hand om varandra!

    SvaraRadera